Anatomi av en rapir

Den anatomiska strukturen hos en rapir består av två delar: bladet och fästet. Fästet kan delas in i flera delar.

Den klinga av en rapir är mycket lång och tunn och blir gradvis tunnare över längd av bladet. Den slutar i en vass och flexibel spets, den viktigaste delen av klingan. Klingans spets är idealisk för att genomborra rustningar och är mycket manövrerbar. Den del av klingan som ligger närmast handtaget är den tjockaste och ger styrka åt svärd.

Klingans kanter är inte särskilt vass, eftersom denna typ av svärd huvudsakligen användes för att sticka och inte för att skära eller hugga.

Bladet har en smal förlängning, den så kallade tången. Tången används för att fästa bladet vid handtaget.

Ricasso är en oslipad del av bladet mellan bladet och tången.

Mellan bladet och handtaget finns parerstång. Den parerstång sticker ut på båda sidor av bladet. Ena sidan är den främre parerarmen och den andra sidan är den bakre parerarmen. När din motståndares svärd glider längs din svärd, blockeras den av parerstång och du förhindrar skador på din hand.

Det fäste av en rapir är ett av de mest igenkännbara kännetecknen. De flesta värjor har ett koppformat handtag eller ett svept handtag.

Båda typerna av grepp täcker handen som en kopp. Skillnaden är att ett koppfäste är en rundad böjd bit stål utan hål, medan det svepta handtaget består av flera böjda stänger med öppna utrymmen emellan. Ett koppfäste sägs ge bättre skydd mot stötar, medan det svepta handtaget ger bättre skydd mot skärsår.

Även om det svepta handtaget definitivt har ett praktiskt syfte, fungerar det samtidigt som dekoration.

Under koppfästet eller det svepta fästet kommer en böjd bit stål nedåt som sträcker sig framför handen. Detta är knogskyddet. Det främsta syftet med knogskyddet är att skydda svärdshanden, men det visar också vilken sida av bladet som ska vara uppåt och vilken som ska vara nedåt.

Klicka här för vår kollektion av rapirer