Produktbeskrivning
Den gyllene brakteaten upptäcktes 1852 nära Køge på den sydöstra kusten av den danska ön Själland, tillsammans med ett identiskt exemplar. Den dateras till järnåldern, specifikt mellan 450 och 570 efter Kristus. Det mest framträdande kännetecknet hos denna brakteat är bilden av en ryttare i mitten, som tros föreställa den norska guden Oden (eller Wotan) med sin häst Sleipnir.Den ursprungliga brakteaten har en omgivande rad runor som kan tolkas på olika sätt: "Hariuha är mitt namn, resenären. Jag ger skydd på resan" eller "Jag heter Hariuha. Medveten om olycka, bringar jag lycka." Hariuha är troligen ett annat namn för Oden, eftersom han i den germanska mytologin antog olika epitet under sina resor för att inte bli direkt igenkänd.
Denna brakteat finns för närvarande på Danmarks Nationalmuseum i Köpenhamn. Termen "brakteat" kommer från det latinska ordet "bractea," vilket betyder en tunn skiva. De germanska brakteaterna var modellerade efter romerska medaljer med kejsarporträtt, men de skilde sig genom att de endast var präglade på ena sidan. Dessa amuletter bars troligen av de germanska stammarna som lyckobringare och delades möjligen ut till förtjänstfulla krigare.
I alla indoeuropeiska kulturer har hästar en viktig roll. För mer än 5 000 år sedan på den pontisk-kaspiska stäppen, kultiverade våra förfäder, de indoeuropeiska stäppherdarna, hästen. Senare utvecklades härifrån deras ryttarkultur, där hästen kom att spela en viktig roll som transportmedel, i krigföring och som hjälp på land. Inte undra på att hästen tidigt upptogs i våra förfäders spirituella värld. De trodde att solen drogs av en häst genom himlen och associerade därför djuret med fruktbarhet, både för människor och land. Hästen stod också för kungamakt och förbindelsen mellan den regerande aristokratin och det territorium de styrde över.
