Pagan symbolik: Triquetra

Den latinska termen "Triquetra" hänvisar till ett triangulärt motiv där linjerna flyter in i varandra. De första exemplen på denna symbol kommer från den europeiska järnåldern. I denna blogg utforskar vi triquetrans ursprung och undersöker betydelsen av denna symbol.

Termen "triquetra" används inom arkeologin för att beskriva varje figur som består av tre bågar, inklusive mönster som det ‘väderkvarnsliknande’ triskelion. Triquetra’s förekommer ofta som dekoration på keramik från Grekland, Anatolien och Persien från och med 400-talet f.Kr. De förekommer också på tidiga Lykiska mynt. I förkristen konst är triquetran mindre vanlig än triskelion. Symbolen kan ha ett österländskt ursprung och kan ha antagits av grekerna. Även om det är möjligt att triquetran har ett Proto-Indoeuropeiskt ursprung, saknas övertygande bevis för detta.

Triquetran förekommer också på runstenar i Nordeuropa, såsom Funbo-runstenarna, och på tidiga germanska mynt. Formmässigt liknar den valknuten, en symbol som består av tre sammanflätade trianglar och som har hittats i liknande sammanhang.

Insulär Keltisk konst är starkt påverkad av germanska konststilar från Migrationsperioden (300-900 e.Kr.). Dessa stilar smälte samman i den Hiberno-saxiska konsten med den Keltiska La Tène-stilen, som fortsatte att existera i Irland även efter den romerska ockupationen av Britannien. Den Hiberno-saxiska konsten var starkt influerad av kristendomen, och triquetran representerade sannolikt den heliga treenigheten (fadern, sonen och den heliga anden).

I denna tidigmedeltida konststil förekom triquetran ofta i bokillustrationer, som i Book of Kells, och på anglosaxiska mynt från 710-760 e.Kr. Ett anmärkningsvärt exempel på tidigmedeltida stenarbete med triquetran är den anglosaxiska frithstoolen i Hexham Abbey.

På Viking Runstenen från Funbo U 937 avbildas en triquetra. Denna runsten var ursprungligen en del av en större grupp och nämner namnen på avlidna familjemedlemmar. Triquetran kan här möjligen symbolisera familjens kontinuitet eller familjeband. Detta väcker paralleller med betydelsen av Valknut, som kanske representerar det eviga bandet med Oden.

På Runstenen från Snoldelev i Danmark finns olika symboler i kombination med runskrift. Skriften nämner att Gunnvaldr är en Þulʀ, en titel som möjligen betecknar en präst eller skald (bard). På fornnordiska betyder þula "litani" och hänvisar till en vis man, stamledare eller kung. På sten avbildas både svastikan och en triquetra, där triquetran är formad av olika dryckeshorn. Sättet på vilket tecknet avbildas väcker tvivel om det nu är en Valknut, triquetra eller triskelion.

Dryckeshorn var ceremoniella föremål, använda under fester, offerriter eller edbundna praktiker. I det ljuset kan svastikan symbolisera den odödliga solen som bringar fruktbarhet på jorden, medan triquetran möjligen uttrycker den eviga troheten till runstenens grundare, Gunnvaldr.

Siffrorna tre och nio förekommer ofta i den indoeuropeiska hedendomen. I den fornnordiska traditionen förbinder livsträdet Yggdrasil tre olika riken och med sina grenar förbinder det nio världar. Ödesgudinnorna är alltid tre till antalet, och det finns tre faser av Ragnarök. Många forniriska Brehon-lagar innehåller också tre eller nio undantag. Talsiffran tre spelar en viktig roll i de mytologiska berättelserna hos folk med en indoeuropeisk bakgrund. Därför består Valknut-symbolen av tre trianglar och triskelionen av tre armar. Troligen användes dessa siffror för att strukturera den kosmiska ordningen.

Triquetra är en symbol som användes redan på 400-talet f.Kr. Det har möjligen ett bredare proto-indoeuropeiskt ursprung, även om detta inte är säkert. Tecknet liknar den fornnordiska Valknut (från järnåldern) och triskelion (från neolitikum). Betydelsen av denna symbol varierar beroende på tro. I europeisk hedendom stod det troligen för evig förbindelse, odödlighet eller trohet. Inom kristendomen symboliserade det den heliga treenigheten (fader, son, helig ande). Idag tolkar neo-paganistiska grupper symbolen på olika sätt beroende på deras rekonstruktiva tillvägagångssätt.