Pagan symbolik: solkorset

Solkorset är möjligen ett av de äldsta religiösa tecknen i världen. Denna symbol finns i kulturer spridda över Asien, Europa och Nordamerika. I denna blogg dyker vi ner i ursprunget och betydelsen av solkorset.

Under 1800-talet tolkades mytologi ofta genom linsen av "solsymbolik". Tänkare som Max Müller och hans anhängare, som sysslade med indoeuropeiska studier, såg symboler som svastikan, triskelion och solkorset främst som uttryck för solens dyrkan. Sedan slutet av 1900-talet har forskare dock antagit en mer försiktig och nyanserad metod, som illustreras i The Quest for Myth (1951) av Richard Chase, där mytologiska symboler placeras i bredare kulturella sammanhang.

Trigger warning: Symboler som solkorset och svastikan har under 1900-talet missbrukats av nazisternas och senare av nynazisternas. Denna blogg fokuserar enbart på den historiska och kulturella bakgrunden till solkorset och tar uttryckligen avstånd från ideologier kopplade till nationalsocialismen.

Genom att placera denna symbol i rätt kontext hoppas vi belysa dess rika och varierade historia.

Det exakta ursprunget till solkorset förblir oklart, men symbolen verkar ha en liknande härkomst som livsträdet och hakkorset. Dessa tre tecken förekommer i olika kulturer, från de neolitiska bönderna i Europa till stammarna i Nordamerika och Asien.

Användningen av solkorset av inhemska stammar i Nordamerika kan tyda på en tradition som går mer än 12 000 år tillbaka, till istiden, när förfäderna till indianerna migrerade från Asien till Amerika via Berings sund. Vissa forskare misstänker att solkorset, liksom livsträdet, möjligen har sitt ursprung på de sibiriska stäpperna. Detta förblir dock spekulation.

Neolitiska bönder i Europa, som levde runt 8000 f.Kr., använde solkorset i sin konst och religion. De integrerade symbolen i stenkonstruktioner, förmodligen för att hedra solstånden. För dessa tidiga bönder var årstiderna och solens påverkan avgörande för deras existens. Solens rörelse och equinoxer spelade därför en central roll i deras naturliga religion. Ändå är det troligt att de inte var de första att använda solkorset.

Bland Proto-Indoeuropéerna, nomadiska herdar från de pontiska stäpperna, förekommer solkorset regelbundet. De använde det i berggravyrer och bronsföremål, spridda över Europa och Asien. Även i deras religion spelade solen en central roll, som symbol för den kosmiska ordningen.

I den indoeuropeiska folkens mytologi avbildas solen ofta som ett strålande hjul, draget av en häst i en stridsvagn. En alternativ framställning är den av ett solskepp, som också är känt från det gamla Egypten. Båda bilderna betonar solens resa över himlen, ett motiv som har en djupare betydelse i många kulturer.

I den indoeuropeiska religionen stod den kosmiska ordningen i centrum. Solen spelade en avgörande roll i detta, eftersom den reglerar årstiderna och markerar övergången mellan dag och natt, liv och död. Därför blev solen en symbol för ordning, fruktbarhet och livet.

Mörker å andra sidan stod för kaos och död. Ljuset, med solen som den främsta källan, sågs som förkroppsligandet av kosmisk harmoni och vitalitet.

Olika protoindoeuropeiska gudomar associerades med solen och andra himlakroppar:

• *Seh₂ul (Fornnordiska Sól): solens gud eller gudinna, som bringar liv och upprätthåller ordningen.
• *Meh₁not (Fornnordiska Máni): månens gud, kopplad till tidens cykler och naturens rytm.
• *H₂éwsōs (Västgermanska Eostre): gryningens gudinna, som bringar morgonens ljus och symboliserar början på en ny dag.

Dessa gudomar återspeglade betydelsen av himlakropparna i den mytiska och andliga världen hos de indoeuropeiska folken. Deras rörelser sågs som uttryck för en universell, cyklisk ordning som påverkade allt liv.

Solkorset är en kraftfull symbol som förekommer i olika former i förhistorisk konst och mytologi. Från hällristningarna i Alta, Nordnorge (4200-500 f.Kr.) till Bronsåldern konsten på Bornholm (1100-500 f.Kr.), speglar solkorset solens betydelse i våra förfäders dagliga och andliga liv.

På hällristningarna i Alta avbildas solen ofta med strålande solstrålar. Dessutom syns koppmärken, små cirkulära inristningar som möjligen representerar månaderna eller måncyklerna runt solståndet. I vissa ristningar stöds solen av en trebensliknande konstruktion, vilket kan ha haft en praktisk eller symbolisk funktion.

I hällkonsten på Bornholm avbildas fem solkors. Dessa kors symboliserar troligen solens dagliga resa över himlen. Korset kan jämföras med indelningen av en klocka, där 12 och 6 markerar solens högsta och lägsta positioner.

Avbildningar som den berömda solvagnen från Trundholm Mose (1500-1300 f.Kr.) och ristningar på rakknivar från Neder Hvolris (900-700 f.Kr.) berättar en historia om solens resa. Under dagen rör sig solen över himlen, medan den 's' natten färdas genom underjordens mörker. Denna cykliska rörelse symboliserar den eviga växlingen mellan ljus och mörker, liv och död.

Under den sena Bronsåldern kan solkorset ha fått en ny betydelse. Det associerades då inte bara med solens resa, utan även med hjulen som skulle dra solen över himlen. Trundholm solvagnen, funnen på Själland, Danmark, har sex hjul med fyra ekrar vardera, som starkt liknar ett solkors. Även om hjulet som uppfinning kom senare än själva solkorset, förstärkte denna design kopplingen mellan solen och dess rörelse.

Solvagnen från Trundholm Mose är unik i sin detaljrikedom, men inte i sitt koncept. I en gravhög i Jægersborg Hegn, Norra Själland, har fragment av en liknande solvagn hittats, vilket tyder på att denna solvagn inte var unik.

Under Bronsåldern var solkorset en vanlig symbol i religiösa och konstnärliga uttryck i Europa. Det avbildades i konstverk och kulturella föremål och spelade en central roll i människans andliga liv.

Ett särskilt exempel på solkorset är en "miniatyrstandard" med en bärnstensfärgad inlägg, som visar en korsform när ljuset faller igenom. Detta objekt, som dateras till den nordiska Bronsåldern, finns på Nationalmuseet i Danmark i Köpenhamn. Utformningen av solkorset som ett fyrspokat vagnshjul förekommer under samma period i Skandinavien, Centraleuropa och till och med Grekland. Denna breda geografiska användning stöds av det Linear B-ideogram som också representerar ett solkors.

Även i Storbritannien och Irland var solkorset framträdande, särskilt hos Bägarfolket. Ett anmärkningsvärt fynd är en solskiva med ett solkors från ca. 2400 f.Kr., utgrävd i Monkton Farleigh, Wiltshire. Denna skiva, en av sex liknande exemplar som hittats i Storbritannien, användes ungefär vid den tid då sarsenstenarna lades till Stonehenge-monumentet.

Skivan upptäcktes i en gravhög, tillsammans med en keramikbägare, flintpilspetsar och resterna av en vuxen man. Monkton Farleigh ligger lite mer än 20 mil från Stonehenge, vilket antyder en möjlig koppling mellan solkorset och de monumentala byggnaderna från den tiden.

I Sverige, vid Tanum, har hällristningar från den skandinaviska Bronsåldern (1800-500 f.Kr.) hittats. Dessa ristningar visar dansande män med bronsyxor, där deras torsoss har formen av ett solkors. Detta betonar den religiösa och rituella betydelsen av symbolen under denna period.

Solskivor, ofta försedda med solkors, är artefakter som symboliserar solen, himlen eller möjligen till och med kosmos. Dessa särskilda objekt kastades regelbundet i kärr som offergåvor till gudarna.

Många solskivor återfanns i par och innehöll ofta två små hål med vilka de kunde fästas på kläder. De var delvis gjorda av guld, en material som symboliserade solen genom sin glänsande, soliga färg. Användningen av guld understryker den heliga och upphöjda statusen av dessa objekt.

Det har hittats många olika solskivor, med några anmärkningsvärda exempel:

• Himmelskivan från Nebra: Denna berömda skiva, daterad till ca 1800-1600 f.Kr., användes av Unetice-kulturen. Den är inlagd med gyllene symboler som avbildar himlakroppar som solen, månen och stjärnorna. Skivan ger insikt i den astronomiska kunskapen och de andliga övertygelserna från denna tid.
• Spridning på de Brittiska öarna: Solskivor har hittats på olika platser, inklusive:
  • Wales: 1 exemplar
  • Skottland: 6 exemplar
  • Irland: 21 exemplar
  • England: 5 exemplar

Dessutom har liknande skivor upptäckts i Bretagne och på Isle of Man, vilket pekar på en bredare spridning av denna symbolik inom Västeuropa.

Fynd i torvmarker antyder att solskivor offrades till gudarna. Detta kan indikera en djup andlig koppling mellan människorna och solen, som vördas som livets källa och en symbol för kosmisk ordning.

Den keltiska åskguden Taranis har starka likheter med den fornnordiska guden Tor och den proto-indo-europeiska guden *Perkʷūnos. Precis som sina mytologiska motsvarigheter associeras Taranis med åska och blixt, men också med en framträdande symbol: hjulet.

Vagnhjulet, ofta med sex eller åtta ekrar, spelade en central roll i Taranis ikonografi. Romerska författare, såsom poeten Lucanus, identifierade honom till och med som "hjulguden." På keltiska mynt avbildas hjulet regelbundet, och på den berömda Gundestrup-kitteln finns en panel med ett halvt hjul där åtta ekrar är synliga.

Från och med Mellan-Bronsåldern användes hjul också som religiösa objekt. Dessa symboliska hjul tjänade som votivgåvor och spelade en roll i rituella praktiker. De placerades på heliga platser som helgedomarna i Alesia, kastades i floder som Seine, begravdes i gravar eller bars som amuletter.

Hjulen symboliserade möjligen himlakropparnas rörelse, årstidernas cykel eller den kosmiska ordningen, teman’s som var nära kopplade till Taranis gudomliga kraft.

Inom europeisk paganism finns det en rik mångfald av solkors, från gamla symboler till moderna tolkningar. Ett av de mest kända solkorsen från den slaviska traditionen är den åttabenta Kolovrat. Även om den exakta ursprunget till denna symbol är oklar och det är osäkert om den ursprungligen användes som ett solkors, associeras den ofta med solens cykliska resa.

Neo-paganistiska solkors kan ses som fortsättningar av traditionella designer som användes redan före Bronsåldern. Detta pekar på en kontinuitet i användningen av solsymbolik, även om moderna varianter ofta innehåller nya tolkningar och betydelser.

Förutom solkors finns det andra motiv som möjligtvis avbildar solens resa:

• Spiralformade mönster: Dessa har funnits sedan neolitikum och kan tolkas som en hänvisning till solens cykel eller kosmisk energi.
• Triquetras: Även om denna symbol ofta associeras med solsymbolik, baseras denna tolkning till stor del på spekulationer från 1800-talet. Bevis för den ursprungliga betydelsen av triquetra är begränsade.

Svastikan är en annan gammal symbol som kan vara lika gammal som livets träd och solkorset. Detta tecken kan, tillsammans med de sibiriska stammarna, ha korsat över till Amerika under istiden.

Även om svastikan i Europa är starkt förknippad med nazistregimen och därmed har fått en negativ konnotation, förblir den i andra delar av världen en helig symbol. I Bronsåldern var svastikan särskilt populär och användes ofta i konst, såsom romerska och germanska mosaiker. Dessa mosaiker visar det estetiska och andliga värde som tecknet en gång hade, bortsett från den senare politiska laddningen.

Solkorset har också införlivats i kristendomen, där det utvecklades till det ringformade korset eller korset med nimbus. Denna symbol, som har många varianter, härstammar från den tidiga kristendomens historia och har sitt ursprung i både religiösa och kulturella traditioner.

Det ringformade korset förekommer i olika former inom kristen konst och arkitektur, inklusive:

• Den korsformade glorien, placerad bakom huvudet på Jesus i avbildningar.
• Det keltiska korset, framträdande på höga stenkors i Irland och Storbritannien.
• Det koptiska korset, en viktig symbol inom den egyptiska kristna traditionen.
• Ringformade kors från Västra Frankrike och Galicien, ofta synliga i gamla kyrkor och monument.

Nimbusen, inspirerad av den romerska segerkransen, lades tidigt till kristna kors. Denna gloria blev i slutet av 300-talet ett distinkt element, med Chi Rho-motivet i en cirkel som en vanligt använd symbol.

Den korsformade glorien, specifikt utformad för avbildningar av den Heliga Treenigheten och särskilt av Jesus, betonade hans roll som förkroppsligandet av solen och livet.

Tidiga representationer av det ringformade korset inkluderar:

• Mausoleet i Galla Placidia (5:e århundradet): Här syns korset som en symbol för gudomlig triumf.
• Crux Gemmata i basilikan Sant'Apollinare in Classe (6:e århundradet): Detta kors, dekorerat med ädelstenar, understryker kristendomens ära och korsets helighet.

Solkorset är inte av protoindoeuropeiskt ursprung, utan är precis som hakkorset och livsträdet en mycket äldre symbol. Tolkningen av solkorset har genom århundradena regelbundet förändrats och anpassats till den rådande religionens behov. Än idag spelar solkorset en viktig roll i både europeisk paganism och kristendom. 

Låt solkorset tala till dig som en tidlös symbol för förbindelse med våra förfäder och den kosmiska ordningen, förkroppsligad av solens oövervinneliga kraft. 

Upptäck i vårt sortiment en mängd unika föremål med solkorsmotiv, var och en genomsyrad av mening och historia: